Marthamässighet, glamsvennar, lite swingbeat

Nu har jag invigt min Kitchen Aid och slängt (ja slängt, för så enkelt är det med den här babyn) ihop en trifle med hallon, vodka och citrongräs – hello 90-tal, välkommen tillbaka crossover – och sedan en pavlova av de överblivna äggvitorna. För er som inte är dessertmänniskor (som min vän Annina kallar oss) kan jag berätta att en trifle är en tårta i en skål, ungefär, och att en pavlova är en stor, aningen seg maräng som man brer ut grädde och någon syrlig frukt ovanpå, lämpligen hallon, passionsfrukt eller lemon curd. Hade det inte varit för att jag bakat till tonerna av Smooth – seriöst dirty swingbeat från 1995 – hade jag genast utropat mig till Kungsholmens senaste inkarnation av Martha Stewart. Eller hur var det, lade inte hon sig till med något slags hip hop-alias i fängelset? Anyhoo, jag misstänker att det finns fler än jag som gör anspråk på den titeln men ikväll är den fanimej min, och jag har äggkrämen som bevis.

Annars sitter jag och renskriver en massa bullshit som ska utkristalliseras till läsbara artiklar innan veckan är slut. Gick förbi glam-svenne-brackiga food courten Kungsholmen tidigare idag, ja ni vet, Grill 2. Superfräscht. Och jag vet inte om jag menar det som kritik eller beröm. (Jag har heller aldrig påstått att jag själv inte är en glam-svenne-bracka, fast jag gör det nog bara under typ pistolhot.) Jag misstänker att det är ett tecken på lokalpatriotism på gränsen till reaktionäreri då man blir irriterad över att sånt (bara att kalla det »sånt«) flyttar in i ens kvarter (bara att kalla det »ens kvarter«), jag gillade ju när det bara var Mälarpaviljongen och Preem-macken och då och då återvinningsbåten där nere. Eller så är man bara en skeptisk jävel, och man är som alla vet det kungliga pronomenet och därför alltid detsamma som jag. Nå, what else is new.

Nu ska jag ta ut marängen.