Me Anna, you crumpet

Jag har nu aldrig varit nån större anglofil (om inte min kärlek till Nigella räknas, samt ett postpubertalt vurmande för Divine Comedy för vilket jag en gång förärades öknamnet »Momus-grammatikern«, men det är en annan historia och inte den här) men det är ändå obegripligt att jag helt missat crumpeten. Snabba kolhydrater med hål i, fatta, hål, så att smöret lättare kan rinna ner. I ett engelskt nätlexikon lär jag mig att crumpet även är ett lätt nedsättande ord för kvinnor, »a piece of ass«, och en rejäl jävla bit röv är vad jag kommer att få om jag fortsätter snaska på de här små stabbiga godbitarna. I »Hej konsument« i DN På Stan brukar de tillfrågade få svara på vart de går för att äta lyxmiddag. Det här skulle jag svara: jag går till kylskåpet och tar fram smöret.

-

Jag borde arbeta och inte ägna mig åt sånt här. Idag skyller jag på att jag fortfarande är chockskadad efter min mardröm om att ha hamnat på fel sommarjobb där jag förväntades bete mig som en skjutjärnsreporter, en sån som älskar telefoner och som med knäck inte menar säsongsbetonat godis som aldrig stelnar. Det kändes både skönt och lite besvärligt att vakna som mitt gamla vanliga tillbakadragna jag.