Bondromantik

Det går ett program på BBC Food som heter »Heaven's Kitchen« som skildrar ett gift par som bygger om en skabbig shepherd'spie-pub till en riktigt bra krog, »big plates with truly wonderful food«.
Jag har inte riktigt kollat förut men idag fastnade jag en stund. Mannen var ute och jagade en riktigt bra lammuppfödare och fann en, han gick runt i trånga, grönlöviga skogsplättar och plockade soppar som sedan hamnade i en »truly decadent risotto«. Frun åkte runt på bakluckeloppisar och jagade tavlor och inredning. Det hela äger rum i närmast parodiskt frodig engelsk landsbygd, den där sorten jag trodde man måste vara svårt ansatt av anglofili för att falla för, men jag blev lika absorberad som jag numera bara brukar bli av teveprogram med prefixet »Förlossning«.
Jag är plågsamt medveten om vilken cityskada det där är, att drömma om något konkret, om »skit under naglarna«, frisk luft och djup trygg sömn, om ett jobb som inte börjar som en konstruerad tanke i skallen och i bästa fall slutar på en skärm, om platser som heter något med »Shrop« eller »shire«, men jag kan inte hjälpa det, jag tänker inte ens försöka kväsa den. Just nu skulle jag inget högre önska än ett par gummistövlar, en höghjulad bil med en död kalkon på flaket, en dröm, några schyssta recept.