Inget särskilt

Idag har varit en märklig, men underbar, arbetsdag.

Jag har fått en sommarjobbslön som är ganska väsentligt högre än någon lön jag någonsin fått av någon arbetsgivare under min tioåriga karriär. Det säger kanske en del om både mina förra arbetsgivare och om det faktum att jag är såkallad statusproletär (courtesy of Johan Berggren), men ändå. Sommarjobbet har dessutom satt mig i kontakt med både personalchef och diverse administratörer redan en månad innan jag ska börja, informerat mig om passerkort, postfack, mailadresser, bemötandepolicys och bjudit in mig till en dagslång vikarieträff med tillhörande öl och chefshandskakningar jag förvisso inte kan gå på, men ändå. I'm stunned. Det kanske beror på mig, men jag har ofta fått be om en mailadress och en icketrasig kontorsstol själv och i förekommande fall också presentera mig själv, efter att ha fått lite för många suspekta vem-fan-är-det-där-blickar i korridorerna.

En annan uppdragsgivare har skickat blommor: rosa, lila och intensivt doftande, med hälsningen att de är så glada att jag jobbar för dom. Det är så hjärtinnerligt snällt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller ett mer exakt mått på hur snällt det var är att jag övergav min ändå komplett verkningslösa diet och åt pannkakor med hallonsylt i rena glädjeyran. Sylten hade samma färg som blommorna.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag ska nog kasta ut den här vita supermodellsdatorn och köpa en bärbar, förnuftig PC, men så går jag in på dells hemsida, låter blicken glida över de gråsvarta åbäkena och sedan ner mot det gråvita äpplet mot sin vita fond framför mig och tänker, å, vi som älskade varann så mycket. Eller jag älskade dig iallafall din surrande jävel. What to do, what to do.