Something for the weekend

Idag har jag varit i Djursholm! Ren nyfikenhetsvisit – trots tio år i Stockholm har jag aldrig vandrat längs Danderyd kommuns Sveaväg, aldrig ätit glass i Germaniaviken (sic), aldrig skrattat åt det faktum att Djursholm torg – precis som alla upscale-förorter tydligen – hyser ett Gateau (Stureplansfiket med de utsökta semlorna alltså), aldrig undrat om alla vidsträckta offentliga gräsmattor har hamnat där för att det BMW-burna folket ska ha nånstans att valla sina hästar. Jag kände –förstås – ett kliande klasshat samtidigt som jag – minst lika förstås – tyckte det var vaaansinnigt trevligt att alla nickade så småstadsmysigt åt varann, det har jag inte hållit på med sen jag var ute med min hund i Laholm.

Jag känner mig iallafall lite mindre blå nu, en alldeles naturlig effekt av de Gamla Moderaternas nischade valskyltar om att "nu sänker vi skatterna i Danderyd" och "man ska inte behöva ha dubbla lås på dörren för att sova tryggt om natten". Medelklassförakt är en säker kulturkarriärväg numera men överklassvrede faller sig liksom betydligt mer naturligt – säg vad ni vill men en 10-miljonersvilla är mer provocerande än en DN-prenumeration och en tygkasse från Marimekko.



Apropå de besuttna samhällsklasserna så har jag en text om sminktrender i Svenska Dagbladets K-bilaga idag. Första gången, ja inte om smink obviously, men första gången i Svenskan. Inget politiskt, inget kåserande, inget personligt, bara en spikrakt rapporterande sak om lyxbeigt, rött, Kevyn Aucoin och skimmer. Men ändå. Det känns fint.

_{Uppdatering & information:
En person mailade och påpekade att någon som bor i hyresrätt i Haninge-Brandbergen nog ser på nedre Kungsholmen på samma sätt som jag ser på Djursholm. Ja, alldeles säkert. Och ett svar på ett annat mail jag fick: nix, jag kommer inte att slå på kommentarsfunktionen igen. Jag trivs mycket bättre såhär.}