Vackert, så vackert

»Ju längre jag lever, desto mer skeptisk blir jag mot mina egna och andras barndomsminnen som autentiska bitar i en objektiv historieskrivning. Det jag äger och tyder som sanning är fragment av en historia, som när den plockas upp som ett minne är belyst av den känsla jag bygger upp min självbild av. Barndomsminnen är subjektiva väktare av min historia så som jag vill ha den berättad just nu.«

Ur Margareta Strömstedts magnifika “Natten innan de hängde Ruth Ellis«.
»...belyst av den känsla jag bygger upp min självbild av.« Oslagbart.