Friday, I'm in love

Det här är en sån dag då det verkar vara, inte vår, men nån sorts Prozac, i luften, som balans och kontrast till de dagar då det är moraknivsstämning så fort man lämnar trapphuset. Busschauffören log milt, önskade trevlig helg och uppmanade oss via högtalarsystemet att "ha riktigt kul" när han klev av sitt pass vid Fridhemsplan. På Seven-Eleven spontanbubblade säljkillen om Ben & Jerrys nya glass ("två glassar i en!") och vinkade så trevlig kväll att det kändes som om han faktiskt menade det. På Ho's erbjöd kvinnan vid bordet intill oss att smaka av räkchipsen, de rosa som ser ut som florstunn frigolit. Till och med den fridansande tjacktoken utanför gamla Blondie Burger (vad har hänt?) såg ofarlig ut. Inte tillräckligt ofarlig för att jag inte skulle hålla mig på behörigt avstånd dock. Min knarkskräck är djup och sann och genuin.

Annars har jag två ord som ringt i huvudet i ett dygn: Nigellas chokladcheesecake! (För moderna särskrivister blir det antagligen fyra). Jag återkommer troligtvis med recept och cheesecaketeori. Nu ska jag dricka newportsk granatmartini, rulla ut mig på mattan och kolla på sista säsongen av Larry David. Life is good.